My Kind of Tunes

Ibland blir jag så trött på folk, och just idag är jag trött på italienare. Eller för att vara mer rättvis är jag trött på de 54% i Rom som röstade igenom Gianni Alemanno till Borgmästare av Rom i början av maj. Italienska turistbyrån lägger så oerhört mycket pengar på att marknadsföra sig som ett gulligt mat-och vinland med historisk toutch, att många människor inte vet om det "inbördeskrig" som har funnits i landet mellan extremvänstern och extremhögern under iaf 30 år.
De flesta känner (förhoppningsvis) till att Italien var fascistiskt under 2a världskriget då Mussolini styrde. Men det är inte bara något som hände för 60 år sedan, det finns likväl här idag. När Gianni Alemanno blev vald till borgmästare hälsade folket honom med fascisthälsningen! Italiens invandrarpolitik är även den skrämmande på många sätt. Nu när Alemanno är borgmästare hoppas många av de som röstat på honom att man ska utvisa alla invandrare i Rom som inte är romerska medborgare. Detta påverkar direkt de många romer som är Roms fattigaste och som redan nu måste uthärda hatuttalanden, hotelser och upprepade attacker av media, myndigheterna och av folk i allmänhet. Förra sommaren fick EU gå in när den italienska regeringen hade planer på att ta fingeravtryck på alla romer i och med en folkräkning, Någon mer än jag som tycker att det påminner om när nazisterna tvingade alla judar att ha en judestjärna? Efter påtryckningarna från EU insåg Italien att de var "lite fel ute", men eftersom folkräkningen inte bröt mot EUs regler så fick de inget straff, de behövde bara rätta sig efter reglerna från Bryssel. Men tack vare påtryckningar från EU så har Italien varit tvungna att ändra nyskrivna lagar som varit öppet rasistiska och diskriminerande. Ibland är jag fantastiskt glad att EU finns även om de inte har mitt förtroende i alla frågor. För mig som förhoppningsvis kommer jobba med turism känns det extra relevant att veta vad för sorts politik som föregår den externa marknadsföring ett land sänder ut till potentiella besökare. Vi i Sverige sätter lätt på oss skygglappar när det kommer till typiska turistländer. Vi vill inte veta vilket maskineri som för landet och dess ekonomi framåt, vi vill bara njuta av den goda gästfriheten och uppleva det som vi läst om i turistbroschyrerna.
Så frågan är vad som är viktigast! Att vi får vår drömsemester men (som i det här fallet) stöder en neo-fascistisk politik eller att vi tar vårt ansvar och vägrar slösa våra pengar på icke-demokratiska länder/städer. För mig finns det inga enkla svar, bara nya frågor. Men det känns som att när det kommer till ett välutvecklat I-land som Italien så biter inte argumenten om att man hjälper landet genom att förbättra deras ekonomi när man väljer att åka dit...