My Kind of Tunes

Idag har jag hängt en hel del på skolan. Var en snabbkaffe med fina Tove, en till boring historialektion om städer som man hört förr, och sen styrelsemöte. Kändes som att det var ett bra styrelsmöte idag även om det var väldigt informellt. Lade upp dagordningen lite annorlunda så att alla skulle få snacka mer. Vi bestämde att vi inte tänker göra ett jota mer för programledningen förrän vi vet att de kommer betala för allt. Här lägger vi en stor del av tiden vi borde lägga på att söka spons och anordna aktiviter för våra medlemmar på att hitta på olika sätt att marknadsföra programmet. och nu när vi har lagt massa tid på det här så verkar det som att programledningen tycker att vi i sektionen kan ta och bekosta halva spektaklet. SOM OM! just nu känner jag att programansvariga beter sig som bortskämda skitungar. Vi gör dem en stor tjänst genom att gå med på att marknadsföra programmet och just nu känns det som att vi inte får någon cred för det alls. Vi är en sektion som har extremt lite pengar, och eftersom vår programledning just nu inte går att ha en vuxen diskussion med så satte jag ner foten på mötet och sa att vi bojkottar allt som har med marknadsföring fram tills att vi faktiskt vet att den tid vi lägger på det här är värt något. För i princip allt som vi blivit lovade pengar för och lagt tid på har de "ombestämt" sig om och tyckt att vi kan stå för det själva. Vi har inga pengar, vi är en ny sektion som blir lyckliga om vi hitar en 5krona på gatan. Vår programledning verkar även tycka att vi inte förtjänar pengar från dem eftersom vi i jämförelse med andra sektioner inte har tjänat lika mycket pengar. Jag blir så trött. Jag lägger vissa veckor ca 20 h på att arbeta som studentrepresentant, ordförande och marknadsförare. Vi har inte tid att skaffa spons eller ordna saker eftersom vi är uppbundna till att utveckla programmet och försöka få mer sökande. Något som egentligen inte alls ligger på oss, men som tack vare att vi har valt att lägga vår tid på det går framåt. Innan jul var programmet i kris och ungefär hälften av alla elever ville hoppa av. Tillsammans med Stuff och programledningen har vi arbetat stenhårt för att vända på det här. och jag tycker att vi har lyckats exeptionellt bra! För mig har det varit värt allt det hårda slitet för jag vill gå på en utbildning som anses vara bra och rankas högt.
Men vad är tacken för styrelsens slit och positiva marknadsföring? Att vi ska trackas för att vi inte har tjänat ihop tillräckligt med pengar??
Vad är det för fel på folk som inte kan vara tacksamma för att man hjälper dem och sen hjälpa en tillbaka när man är i behov av det. Jag blir bara ledsen och arg!
I vilket fall så funkade det att sätta ner foten, så nu blir det förhandling med programledningen på fredag.
Av med silkesvantarna!

Det finns en låt som jag alltid lyssnat på när jag är arg! Den får det bli idag!

Clawfinger - Biggest and the Best